Vårtecken

När man kan ta rast mot husväggen och sitta utan jacka och ändå bli varm ända in på huden, då är det vår. Som idag. Och jag bara ler. Dricker kaffe. Och ler igen. Tänk vad lite sol kan göra. 

 Det droppar överallt och sakta försvinner vintern och någonstans så tycker jag att det här är den bästa årstiden. Det är då allt som man saknat väcks till liv och det är innan hela landet är täckt av pollen.

Och kaffet smakar extra gott när man bara får sitta sådär och lyssna på dropp och titta på småfåglar som äter frön.

Och nu är man inne igen, en liten stund, och ska fortsätta med hemtentan. För det är det jag gör när jag inte rastar; jag skriver och tänker och tänker och skriver, så jag blir alldeles vimmelkantig.

Men vad gör väl det när jag kan sitta utomhus emellanåt.