Ibland kommer det bara över mig, som ett underbart måste. Som något som bara längtar ut. Det kliar och sticks, lite som Lottas tröja. Och när tröjan åker av, sköljer lättnaden som en våg genom hela kroppen.
Jag behöver skriva. Och om någon vecka sitter jag antagligen och knapprar febrilt på någonting helt annat; på min B-uppsats.
Men idag är inte om en vecka. Ikväll är ibland. Den där stunden när jag bara vill skriva om allt och ingenting. Om oviktigheter och visa vackra fotografier som ingen fått se ännu. För man framkallar inte längre. Man bara tar tusentals med kort, utan att göra någonting med dem. Men allt ska dokumenteras, så man kommer ihåg allt när det är glömt för länge sen.
Jag vill bara göra någonting kravlöst för en liten stund. Vila hjärnan. Låta mig bara få vara. Och ja, jag vill egentligen bara säga ett litet
- hej, hur har ni haft det sen sist?
Kram, S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar