Så var helgen förbi och jag har bland annat ätit egenkomponerad semla på 2-års kalas. Jag slevade friskt i nutella och vaniljkräm innan jag toppade med ett lager grädde och sen det obligatoriska locket. Lillan, som älskar allt med mat och bak, var inte sen med att slänga ihop sin egen, hon också.
Barnen lekte så fint tillsammans och jag får svindel när jag tänker på hur fort de här två åren gått. Att vår Lillan blir tre år i år, är än svårare att förstå. Fast samtidigt inte. För kan man äta själv, ta på sig kläder själv och göra semla själv - ja, då är man väl inte så liten, trots allt?!
På kvällen fick Lillan spontant sova borta, hos sin fina farmor och farfar. Jag och mannen hade tänkt att ta med henne till Herr och Fru Silur. Men, vi insåg att en liten tös bland byggdamm och målarfärg kanske inte var den bästa kombon. Och tur för oss; kunde de ställa upp och vi lyckades med andra ord göra allt som vi tänkte under lördagen. Plus lite till. Men det får vi ta i ett senare inlägg. Nu väntar psykologistudier för min del. I soffan, invirad i en filt och en stor kopp kaffe. Ja, vad säger man..? "Det är ett hårt liv som jag lever"(?!)
Hejpåersålänge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar