Att dö möbel-döden

Vår mat idag; tunn pizza med mozzarella och parmaskinka. När vi åt diskuterades soffor, fåtöljer, soffbord, sidobord, matbord, stolar... Och just nu; efter dagens färd till Mio känns det plötsligt som om vi behöver byta ut varenda möbel vi har. Man skulle kunna säga att jag har dött möbel-döden idag. Möbeldöden kombinerat med inrednings-döden. Och fortsätter mitt ytliga begär på det här viset, är jag snart en väldigt, väldigt fattig fru. 

Som ett litet bot mot allt vilja-ha-ande idag, möblerade vi om i vardagsrummet. Och det blev som ett helt nytt rum (men de där möblerna från Mio skulle såklart inte skada, ändå).

Ni förstår, de möbler vi hittat är inga vanliga "Jaha, en soffa" eller "Jaha, ett soffbord" - utan det är snarare " OH MY GOOOOD, vilken glamour-soffa, där vill jag leva och bo och bara ligga och äta vindruvor hela dagarna!" 

Ja, så fin är den. Men sålänge nöjer vi oss såhär. Ommöblerat och gammal-nytt. Ni får ingen bild idag. Men imorgon kan jag slänga in en, om så önskas!

Efter maten bakade vi chokladbollar, Lillan och jag, på mannens önskan. Han har sin höger inlindad i bandage efter att ha skurit upp halva handen (och den andra halvan har en läkare karvat i). 

Nu ska vi äta fler sockerbomber framför en film, mannen och jag. Och inatt kommer jag handla på Mio...

Ja, jag säger då det; att tänk att man kunde kära ner sig i en möbel. Ibland är livet bra ytligt.

Vårtecken

När man kan ta rast mot husväggen och sitta utan jacka och ändå bli varm ända in på huden, då är det vår. Som idag. Och jag bara ler. Dricker kaffe. Och ler igen. Tänk vad lite sol kan göra. 

 Det droppar överallt och sakta försvinner vintern och någonstans så tycker jag att det här är den bästa årstiden. Det är då allt som man saknat väcks till liv och det är innan hela landet är täckt av pollen.

Och kaffet smakar extra gott när man bara får sitta sådär och lyssna på dropp och titta på småfåglar som äter frön.

Och nu är man inne igen, en liten stund, och ska fortsätta med hemtentan. För det är det jag gör när jag inte rastar; jag skriver och tänker och tänker och skriver, så jag blir alldeles vimmelkantig.

Men vad gör väl det när jag kan sitta utomhus emellanåt.

Bästa vänner

Ja, här är de alltså; Herr och Fru Silur (till vänster) och här skådas även min Herr Piper. Vi har här precis ätit slafsig hamburgare direkt på köksgolvet, mitt i renoveringskaoset och det är lördag kväll. Jag och Fru Silur åkte till en av stans hamburgeri och fick påtagliga flashbacks. Förr gick vi dit när klockan var natt och skorna fulla av snömodd och man inte märkte av att kassapersonalen var otrevlig och såg ut att jobba mot sin vilja (märkligt, kan jag tycka). Nu var klockan precis kväll och vi laddade för ett antal timmar renovering och barnfrihet.

Dessa tre är några av dem som jag gillar allra bäst. När vi ses är allting avslappnat och ingenting kravfyllt. Jag fick äran att lägga första grunden till deras sons rum (som förövrigt är min Gudson) och självklart blev det vitt! Bästa basen, alltid! Jag målade tills svettpärlorna syntes i pannan och de andra slipade, maskerade och där det revs envisa tapetflisor trillade fula ord ur munnen. Och så drack vi öl. Och hade bilstereon (som sitter i väggen köket?!) på högsta volym och dansade fuldans.

Och nu har det visst hunnit bli måndags kväll. Renoveringsfreaks som vi är, så sög det till i göra-om-tarmen efter helgens makeover. Så den här veckan blir det att lappa på några lister som saknats inne på kontoret. Och så ska vi visst måla trapporna med. Lite lagom att göra en vecka som denna. Eventuellt lite för mycket med tanke på att min hemtenta lagts ut idag. Men, ja... måla är så förbaskat roligt, så det blir ett perfekt kvällsgöra. Tv-tablån är så kass ialla fall. Ja, förutom idag då, när nästan alla våra favvoprogram går. Både Ullared och Familjen Annorlunda. Samtidigt. Thank God för Play-tv, säger jag bara!

Nu: smaska osthjärtan-time!
Trevlig kväll på er!

En kalashelg!

Så var helgen förbi och jag har bland annat ätit egenkomponerad semla på 2-års kalas. Jag slevade friskt i nutella och vaniljkräm innan jag toppade med ett lager grädde och sen det obligatoriska locket. Lillan, som älskar allt med mat och bak, var inte sen med att slänga ihop sin egen, hon också.

Barnen lekte så fint tillsammans och jag får svindel när jag tänker på hur fort de här två åren gått. Att vår Lillan blir tre år i år, är än svårare att förstå. Fast samtidigt inte. För kan man äta själv, ta på sig kläder själv och göra semla själv - ja, då är man väl inte så liten, trots allt?!

På kvällen fick Lillan spontant sova borta, hos sin fina farmor och farfar. Jag och mannen hade tänkt att ta med henne till Herr och Fru Silur. Men, vi insåg att en liten tös bland byggdamm och målarfärg kanske inte var den bästa kombon. Och tur för oss; kunde de ställa upp och vi lyckades med andra ord göra allt som vi tänkte under lördagen. Plus lite till. Men det får vi ta i ett senare inlägg. Nu väntar psykologistudier för min del. I soffan, invirad i en filt och en stor kopp kaffe. Ja, vad säger man..? "Det är ett hårt liv som jag lever"(?!)

Hejpåersålänge.

Vårens intåg i köket

När min plåtslagare hade slutat jobbet igår, åkte vi raka spåret till biltvätten och gav The Black Pearl en uppfräschning, som ett litet hopp om att snön skulle försvinna. Därefter inhandlades ved och fina vårlökar, innan vi äntligen kom hem, fredagströtta och hungriga. Det blev hemmagjord pizza och ett glas rött. Och sen... det här:

Himmelskt.

Och nu är det helg och vi har ätit frukost tillsammans vid köksbordet och diskuterat hur vi ska lägga upp den här dagen, egentligen. Vi har fullt upp, minst sagt. Men, med lite planering -som med det mesta- ska vi nog reda ut det här med! Och hur skönt är det inte att vara lördagsledig och faktiskt kunna prioritera som man själv önskar?

Här är jag

Det är fredag i luften. Fåglarna kvittrar vårsånger, trots att vädernissarna säger att det inte ska bli riktig vår först i mitten av April. Jag håller på fåglarna.

Och här har ni mig, såhär ser alltså Fru Piper ut.
Hej hej!

Nu väntar studier, på ett café med en stor kaffe som sällskap. Sen är det några dagars ledighet innehållande semlor, kalas och lantluft. Kan man annat än att älska helg?

Välkommen till Piper!

En blogg. En andningspaus. En skrivarglöd.
Det är precis vad det är för mig.

Jag som döljer mig bakom orden är en fru, en mamma och en relativt nybliven högskolestudent (är inne på termin två av sex), dricker alldeles för många kaffe per dag, är löjligt förtjust i fågelkvitter, har en förkärlek till människans bästa vän, älskar båtliv, är laktosintollerant (viktigt! om du någon gång vill bjuda mig på en bit mat!) , har en handfull nära-nära vänner som känner mig utan och innan, har en stor familj - utöver den jag skapat på egen hand, är svag för höstluft (det luktar sååå gott!),  har oerhört svårt att välja mellan saker (åter igen, ska du bjuda på mat - bestäm du!) och har upptäckt, de senaste åren, att jag älskar frisyr-ombyten (tänker du har hon rosa hår? har du däremot fel!), har en nybliven fobi för råttor, är allergisk mot katter och jordnötter och bär på en stark önskan om att få höra små valptassar på våra knarrande trägolv inom en snar framtid.

Annars då..? Jo: Det kommer bli mycket inredning och renovering här. Och om livets rosor och törnar, förstås.
Jag välkomnar er, både ni som känner mig och ni som läser mig for-the-very-first-time. Kul att ha er här! Skriv gärna om det är något ni undrar över eller om ni bara vill säga hej!