När jag bara vill...

Ibland kommer det bara över mig, som ett underbart måste. Som något som bara längtar ut. Det kliar och sticks, lite som Lottas tröja. Och när tröjan åker av, sköljer lättnaden som en våg genom hela kroppen. 

Jag behöver skriva. Och om någon vecka sitter jag antagligen och knapprar febrilt på någonting helt annat; på min B-uppsats. 

Men idag är inte om en vecka. Ikväll är ibland. Den där stunden när jag bara vill skriva om allt och ingenting. Om oviktigheter och visa vackra fotografier som ingen fått se ännu. För man framkallar inte längre. Man bara tar tusentals med kort, utan att göra någonting med dem. Men allt ska dokumenteras, så man kommer ihåg allt när det är glömt för länge sen.

Jag vill bara göra någonting kravlöst för en liten stund. Vila hjärnan. Låta mig bara få vara. Och ja, jag vill egentligen bara säga ett litet 

- hej, hur har ni haft det sen sist?

Kram, S.

En minnesfylld dag

Idag råkar vara en av dem bästa dagarna på året. Jo, det är sant. Och nej, det är inte bara för att det är Valborgsmässoafton och man är "ledig" som det så fint heter om morgondagen.

Det handlar om andra saker. Om en valp som föddes för 12 (!) år sen, som jag fick se första dagen i hennes liv. Hon blev min egna hund, straxt innan jag skulle fylla 14, och hon gör att jag stundtals brister ut i gråt, bara för att jag ser någon som liknar henne. Min fina hund som inte finns mer, hon skulle blivit äldre än hon blev. Tio år är på tok för ungt för en levnadsglad Sibirian Huskey att ta farväl av jordelivet. Men ibland ter sig saker märkligt och man får den där stickan rakt in i hjärtat, som aldrig går att ta bort.

Men hon var min och vi har gjort så mycket roligt tillsammans under alla mina tonårsår (och lite till). Och hon är min än idag. Även att hon bara finns synlig i tavelramarna här hemma.

Och det handlar om den här fina. Min bästa vän fyller 25 år idag! Så HURRA, säger jag och sen slänger jag in en bild på den vackra tösen.

Hon gör mig då alltid på bra humör! Tänk vilken tur att det var just hon som föddes!

Och en sak till hände visst just denna dag, för fyra år sen, när kvällen nästan var natt och någon tog min hand genom stan för allra första gången. Jag blev fjäderlätt och fånigt upp-över-öronen-förälskad. Och jag visste; att jag aldrig ville släppa taget.

Om en stund tänder jag ett ljus för min hund, och ringer min bästa vän efteråt och hurrar - för att avsluta  dagen med han som fångade min hand. 

Kanske går vi genom stan ikväll med. 

För jag vill visa er!

Ja, det var alltså vår hall. Förut. Nu är det så mycket bättre. Så bra att jag är beredd att utnämna hallen till husets vackraste vrå. Golvet är vitmålat, väggarna omtapetserade, nya lister är på plats (jaja, inte alla ännu) och vi möblerade om. 

Bilderna är kanske inte de bästa, jag knäppte av dem igår kväll innan jag tassade till sängs ( =inget solljus som nådde in). Det är det jag gör när jag inte jobbar eller pluggar; jag sover. Men igår unnande jag mig en stunds stillhet med min Nikon. Här är några av dem.

Vad tycks?

Vänner som stannar

Jag fick den energin som jag behövde igår. Jag träffade fyra fantastiska kvinnor som inte längre bara är några "mamma-vänner" som de var from the very first start, då vi mest pratade bebisar, bajs och blöjor.  Och jag var ny som mamma och tyckte att alla kvinnor som klarat av fler än en förlossning var riktiga superhjältar och då jag stundtals kände mig liten och förvirrad. Då, då fanns de där och det räckte med att vara just bara "mamma-vänner".

Nu är de alla, en del av mig, av mitt liv. De får mig att skratta och gråta och vi behöver inte förklara oss femton-tusen gånger.. Vi förstår varandra ändå. Direkt.
Och jag tycker det är så skönt att ha sånna; som man kan säga både det som tränger på och ord som bubblar ur en, utan att man hinner blinka.

Jag skulle säga att jag är en lyckligt lottad själ. Ja, ett litet hallelujah-moment på det!
Och tack, tack, tack för att ni finns tjejer!

Pastellfärger och påskfeber

Ja, även vi har firat påsk, såklart. Idag var det en hel vecka sedan den startade med utklädda barn som skulle flyga till Blåkulla. 

Hemma hos oss lös påskkärringarna med sin frånvaro, men nog har vi påskat ändå; målat ägg, letat ägg, ätit ägg. Och barnen (och jag med) ääälskade jakten ute i trädgården. Tycker det är helt fantastiskt att vi kan ha en Lotta-på-Bråkmakaregatan-tradition nu, när vi bor i ett alldeles eget hus.

Hos svärmor och svärfar fanns fina påsk-arrangemang lite varstans. Här är ett! Är det inte fantastiskt sött?

De får lära av den bäste. Av farbrorn. Kan nog bli konstnärer av dem med, en vacker dag!

På självaste påskafton var Lillan sjuk med feber och hosta, så hon och pappan fick stanna hemma, medan jag tog med mig H på påskmiddag hos mina föräldrar. 

Här spanas det... Är det en påskhare måntro?

Näpp! Men en av deras tre ekorrar som min pappa livnär med jordnötter med skal och annat som kan vara gott i en korre-mage.

Ja och så var vi framme vid påskens slut, fast att det är påsklov för skolbarnen och fast att jag inte städat bort mitt nästintill obefintliga påskpynt. Men idag ryker fjädrarna ur riset. Och sen kan sommaren komma, tycker jag.

Att vara med paviljong

En ny hänga-på-altanen-och-bara-götta-sig-plats är installerad. Dock ska idag, några efterjusteringar fixas, eftersom Fru Piper inte är helt nöjd. Men, såklart får ni en liten förhandstitt! Imorgon kan ni alltid få en ny, eller hur?

Hur som helst, trots lite felplacering o.s.v, så är den bara så mysig att sitta i. Kanske för mysig. Jag höll nyss på att somna i den när jag i själva verket skulle samla energi med en kopp kaffe, medan den sjuka dottern sover på soffan (kan också att ha och göra med de senaste nätternas sömnbrist och feberyrningar). Det slutade med att jag fick ta min kopp och gå in igen. Skulle vara lite genant om jag satt där ute och snarkade.

 Om några minuter väntar möte med studiegruppen. Vetenskapliga artiklar ska diskuteras och ett examinerande seminarium ska planeras. 

Och sen ikväll, ska jag träffa några av dem finaste jag vet, över ett glas vin. Fast inte i paviljongen. 

Det får vänta tills våren snuddar på sommarluft.

Sålänge får vi ha en liten onsdagsträff inne i stadskärnan och ventilera oss om allt som hänt sen sist. Och när jag går därifrån vet jag att jag kommer ha mer energi än jag haft på flera dagar. Trots den där gnagande sömnbristen. Och det är det, kära läsare, som gör att även en sliten småbarnsmamma med påsar under ögonen orkar ta en mitt-i-veckan-paus.

Torsdagsfredag - Hello!

Från min morgonpromme igår. Så vackert att jag nästan började gråta. På riktigt.

Och så blev det torsdagsfredag och man får andas ut lite och klappa sig på axeln både en och två gånger. Men jag klagar inte på livet, det kan man inte när arbetskollegorna är så härliga att man stundtals viker sig dubbel, så man ser ut som en trasig dragkedja. Och idag fick vi äta söta marsipan-kycklings-bakelser på morgonfikat. och mina promenader då; de kan man då inte heller klaga över.

Det finns bara en sak att klaga över: att jag är så trött som om jag skulle flygit flygplan i ett dygn, ögonen svider, men i bröstet bubblar det. 

Det är påsk och vi ska få träffa alla som vi tycker om. Jag startade min ledighet med att äta det här.

 Och söka upp en vetenskaplig artikel. 

Ja, jo inte helt ledig då. 

Men nu, nu har jag loggat ur databaser och stängt igen alla kursböcker. För snart kommer mannen hem och vi ska äta torsdagstaccos och ha matkoma i soffan efteråt. 

Ja, efter att han har dragit ett varv i hallen också, antar jag. Värre/bättre arbetsmyra hittar man inte i första taget. Fint blir det och ja, ni ska få se. När det är heeelt klart, dvs. i mitten av nästa vecka. För då kommer min tapet. Min jag-bara-måste-ha-den-tapet, oooh vad jag längtar efter den!

Glad påsk på er!

Mitt i allt

Jag är allt för sömnig för att orka tänka klart. 

Sova, vakna, jobba, plugga, sova. Och äta några gånger emellan med förstås. 

Jag skulle läst i en av kursböckerna efter min eftermiddagsföreläsning idag. 

Men hjärnan strejkar. 

Många nya intryck innanför pannbenet. Men, det rer sig med tiden. Ibland får man vara lite trött och tycka att det är okej att vara det också. 

Bilderna från ovan är från förra veckans födelsedagsfirande av min Maräng. Se så fin hon är! Och så god mat! Och så får ni en liten titt på min inslagning av hennes present. Vi skulle setts nu på torsdag, hon och jag. Men, nu råkar det vara så att jag har en hall att ta hand om också (förutom allt annat).

Så.

Nu hämtar jag hem lillan och åker och letar efter min favorittapet. Håll tummarna för att den finns i stan! 

Sen ska här målas, tapetseras och möbleras.

Och sen är det visst påsk snart också, har jag hört!

Hepp hepp!

Min nya start

Jag misstänker att jag kan leva med vetskapen om att jag får börja mina mornar på det här viset en tid framöver. Bara ääälskar den här sträckan. Finns inget som ger mig så mycket positiv energi som solskenspromenader!
Och ja, jag har ett halleluja-moment, igen.

Lördagsbesök med sol!

Igår var vi fyra vuxna och fyra barn som grillade korv och njöt av solens strålar, och av att kunna umgås -helt spontant-  ett par timmar mitt på dagen på vår altan. 

Ibland är livet bara sådär extra bra och avslappnat!

När kvällen kom var både mannen och jag som två sega gubbar. Vi låg i soffan och slötittade på Fångarna på fortet, och när det var slut sa vi till varandra att "nu går vi och lägger oss va?" Och jag hann knappt lägga huvudet på kudden innan jag somnade. 

En kravlös dag, helt enkelt - just love it!

Söndagsstart

Det blir minst lika vackert väder idag, som det var igår. Vi vaknade av att solen sken in genom takfönstret och lät oss vakna sådär långsamt och behagligt och sen låg jag kvar en stund extra, medan de andra tassade ner och påbörjade frukosten. 

När jag kommer ner står det här på bordet. Och min söndag kunde inte startat bättre; i lugn och ro och nu sitter jag fortfarande i morgonrock. 

Imorgon är det måndag. Då är det andra bullar. Men än så länge är det bara söndag förmiddag och mannen river ner hall med kofot. Jag tar med mig lillan och åker till våra kompisar för lekparkshäng (och sen skulle vi visst få nybakade muffins!) och sen när vi kommer hem är väl den nuvarande hallen ett minne blott och något som vi kan checka av på vår "att-göra-lista". 

Och idag kommer (förhoppningsvis) två ramar hem med skjuts av svärmor och svärfar. Och då ska mina Hagedornnhagen-tavlor upp på väggarna. En i hallen och en i vardagsrummet. Antar att jag har ett Halleluja-moment framför mig! 

Tjohooo! 

Mitt inredningspaket!

Ja, det här gjorde jag igår, var exalterad och i eufori av alla nya detaljer som fick smyga sig in i hemmet. Mitt paket hämtades, packades upp och placerades ut. Det här är några av prylarna. Och jag blev barnsligt förälskad i allt. Med fjärilar både på ljushållare, på tavlor och i magen sov jag riktigt gott inatt. Vaknade kl. 06:00 utvilad. Och nu ska snart klockan slå lunch och ett litet minifirande väntar. Men först; föreläsning om ledarskap.

Hepp hepp - happy friday på er allesammans!

Önska kan man ju

Bjuder er på en liten titt på min lunch idag med; enkelt, gott och mättande! Bacon, tomater, gurka, sallad, fetaost och egengjord vitlökssås.

Jag saknade någon vid mitt matbord idag, som skulle kommit, som inte hann. Men ibland springer tiden tyvärr för fort och alla måsten tar över. Tur att det snart är påsk med umgås-rätt och slöa-i-soffan-rätt. Då blir det ett flertal Hallelujah-moment, vill jag lova!

Jag är alldeles vimmelkantig av allt som ska pusslas med såhär veckan innan, det är ju"lugnet" före stormen som råder.

Tre möten har klarats av under veckans gång och två föreläsningar...den tredje imorgon. Sen är det helg. På riktigt. Med start tillsammans med en vän som fyllt år.

Och sen är ska jag bara helga, helga och helga - ända tills det blir måndag.

För övrigt önskar jag :

att snön kunde försvinna, istället för att drösa ner och pudra hela vår trädgård vit. Jag skottade i morse och bävar för om det ens kommer synas när jag snart ska bege mig ut. Men ut, det ska jag. Hämta hem barn och man. Och hämta hem ett väääldigt efterlängtat paket!

Tell you more later!

Tjing tjing!

Möte hit och dit

Nu : lunch!
Och snart : möte med banken (hålla tummar för att det blir så som vi vill!)
Och sen ska jag till min blivande arbetsplats för att signera sånt där anställningsavtal!
Hörde jag ett grattis månne?

Hooohooo!

Det var väldigt vad tyst det blev från mitt håll, men det händer mycket på en och samma gång nu. Sådär som det kan vara ibland i livet. Mest på ett bra sätt!

Och i helgen fick vi äta frukost tillsammans. I lugn och ro. Fast det var kanske det enda som var just så lugnt och fint. Annars hade vi mest två tottar som tjivades om varenda liten leksak (och lite till). Men antar det är så, med syskonkärlek; att ibland är det bråk och ibland är det dom två mot världen.

Tur att det sistnämnda står för den största delen.

Nu ska jag fortsätta med det jag gör mest den här veckan: läsa om personalpsykologi!

Hej så länge!

En förvandling

Omålat uppifrån.

Och omålat nerifrån.

En strykning lagd och omålat räcke.

Ja, så såg alltså vår trapp ut innan den blev klar. Nu är den färdigställd och som ni ser valde vi att inte måla trappstegen. Ibland är det snyggt med något som bryter av allt det vita. Känns som ett helt rätt val!

Två strykningar plus två strykningar på räcket= KLART!

That's it! Och straxt ska jag sprida en svag doft av såpa i hemmet. Men först måste jag äta lunch - 

är hungrig som en varg = Nu är jag frisk! 

Mhm, fantastiska fredag - du är sååå välkommen!