Från min morgonpromme igår. Så vackert att jag nästan började gråta. På riktigt.
Och så blev det torsdagsfredag och man får andas ut lite och klappa sig på axeln både en och två gånger. Men jag klagar inte på livet, det kan man inte när arbetskollegorna är så härliga att man stundtals viker sig dubbel, så man ser ut som en trasig dragkedja. Och idag fick vi äta söta marsipan-kycklings-bakelser på morgonfikat. och mina promenader då; de kan man då inte heller klaga över.
Det finns bara en sak att klaga över: att jag är så trött som om jag skulle flygit flygplan i ett dygn, ögonen svider, men i bröstet bubblar det.
Det är påsk och vi ska få träffa alla som vi tycker om. Jag startade min ledighet med att äta det här.
Och söka upp en vetenskaplig artikel.
Ja, jo inte helt ledig då.
Men nu, nu har jag loggat ur databaser och stängt igen alla kursböcker. För snart kommer mannen hem och vi ska äta torsdagstaccos och ha matkoma i soffan efteråt.
Ja, efter att han har dragit ett varv i hallen också, antar jag. Värre/bättre arbetsmyra hittar man inte i första taget. Fint blir det och ja, ni ska få se. När det är heeelt klart, dvs. i mitten av nästa vecka. För då kommer min tapet. Min jag-bara-måste-ha-den-tapet, oooh vad jag längtar efter den!
Glad påsk på er!
































