Att vara med paviljong

En ny hänga-på-altanen-och-bara-götta-sig-plats är installerad. Dock ska idag, några efterjusteringar fixas, eftersom Fru Piper inte är helt nöjd. Men, såklart får ni en liten förhandstitt! Imorgon kan ni alltid få en ny, eller hur?

Hur som helst, trots lite felplacering o.s.v, så är den bara så mysig att sitta i. Kanske för mysig. Jag höll nyss på att somna i den när jag i själva verket skulle samla energi med en kopp kaffe, medan den sjuka dottern sover på soffan (kan också att ha och göra med de senaste nätternas sömnbrist och feberyrningar). Det slutade med att jag fick ta min kopp och gå in igen. Skulle vara lite genant om jag satt där ute och snarkade.

 Om några minuter väntar möte med studiegruppen. Vetenskapliga artiklar ska diskuteras och ett examinerande seminarium ska planeras. 

Och sen ikväll, ska jag träffa några av dem finaste jag vet, över ett glas vin. Fast inte i paviljongen. 

Det får vänta tills våren snuddar på sommarluft.

Sålänge får vi ha en liten onsdagsträff inne i stadskärnan och ventilera oss om allt som hänt sen sist. Och när jag går därifrån vet jag att jag kommer ha mer energi än jag haft på flera dagar. Trots den där gnagande sömnbristen. Och det är det, kära läsare, som gör att även en sliten småbarnsmamma med påsar under ögonen orkar ta en mitt-i-veckan-paus.